Här är hon, min sköning! Ser ni så jävlig hon ser ut?! Hon säger att enda sen hon föddes har jag alltid varit hennes bästis. Jag minns när hon var 3 år och var i trotsåldern, oh my gooood! Inget man gjorde dög och man fick kämpa med ALLT. För att få ett leende var man tvungen och ställa till med världens liv. När vi var ute och lekte och det var dags att gå in fick man springa en halvmara för att få tag på henne, och för att slippa att andra barn skulle bli skadade var man tvungen att vara på max 1 meter avstånd för att hinna gripa tag i henne.
Men hon är en duktig flicka nu. Alla gånger hon har fått höra: "MIMMI SÅ SÄGER MAN INTE" eller "MIMMI SÅ GÖR MAN INTE" har liksom gett resultat. Eller, det lät väl mest CHALLAS!!! ( =sluta på arabiska)
Men hon har fortfarande världens temperament, och nu efter en heldag med henne har jag huvudvärk och känner mig helt redlös!
Habibi Mimmi ♥