Jag vaknade natten till onsdag med sjuka magsmärtor. Jag spydde flera gånger och hade diarré (lovely). Det var nästan som om jag inte kunde röra mig, orkade inte lyfta ett finger, låg i soffan och stirrade upp i taket. När jag skulle ta mig till toaletten en gång så svartnade allt. Bara tanken på mat fick mig att spy, min kropp tog inte ens upp vatten. Varje gång jag var tvungen att besöka toaletten trodde jag nästan att jag skulle dö, för så jävla ont som jag hade, har jag aldrig varit med om.
Jag tänkte att det bara är vanlig magsjuka, men hade på känn att det kunde vara något annat, för jag kände mig inte normal i kroppen eller huvudet. Jag lyckades somna till Ellinor kom hem och började känna mig piggare. Senare runt 19 kände jag hur avlägset allt kändes och hur illamåendet kom igen. Oh my god så energilös. Andningen blev tyngre och jag orkade inte öppna munnen för att säga ett ord. Reste mig sakta för att ta mig till toaletten. Som gången tidigare, svartnade allt och jag förstod inte vart jag var. Emma hjälpte mig in på toan, och därinne kommer jag inte ihåg vad som hände. Jag vet att jag grät och hade panik samtidigt som magen var helt ut och in och det kändes som jag kvävdes långsamt. Lyckades ta mig upp och öppna dörren, men hade verkligen inga krafter, så åkte ner på golvet lika fort. Fick ännu svårare att andas och magen bara skrek. Kroppen sa verkligen ifrån. Emma och Nicole sprang upp och hämtade Sonja som kom ner, och hon körde in oss till akuten i Åsane. När vi kom fram var det massa folk där, och en kvinna i kön sa till oss att åka hem för de hade suttit i kö i 3 timmar. Men jag fick komma in direkt (tack & lov, jag höll på att tuppa av de två minuterna vid luckan). Fick göra urinprov och de gjorde blodprover och grejjer.
Den sliskiga doktorn konstaterade att jag hade fått en kraftig tarminfektion och blivit matförgiftad. Och jag fick åka hem om jag ville, för jag hade inte feber, hade jag haft det skulle jag blivit inlagd och han sa så hemska grejjer som de skulle göra annars, buhu. Så jag blev glad att jag fick åka hem och var ännu gladare i morse när jag vaknade utan feber. Skulle ju gärna kunnat skippa diarrén och illamåendet också idag, men det är bättre än igår, och FAN vad skönt det känns. No way in hell att jag skulle pallat en dag till.
Jag ska aldrig i mitt liv äta kyckling mer. Just nu känns i och för sig all mat väldigt avlägsen. Har inte fått i mig någon mat sedan tisdag eftermiddag, och det känns som om det kommer dröjja.
Är så himla tacksam för att Sonja hjälpte mig igår, och att hon följde med in till doktorn. Jag hade ingen ork eller lust att försöka att förstå han. Sonja stannade på en mataffär och köpte äppeljuice och kolsyrat vatten som jag blandar ut och tvingar i mig... Och så fina tjejer jag bor med som alla envisades om att följa med in till akuten. Fina tjejer som gör fina grejer ♥
Nöjd nu Kajsa? :-)
Hur grymt är detta undrar jag
men HONEY! fy hällvätte säger jag :O stackare!! det var jobbigt att bara läsa omet' skönt att du inte hade fevah, nu blir det snart bättre ska du se :)
skriven(och nej jag är inte nöjd. jag vill ha updejtning om roliga/jobbiga barn, vad ella styr med när hon lagar mat och att du saknar mej)
sorry om jag är några dagar efter nu - internet har strulat...men gud vad otäckt!! hoppas det är mycket bättre nu och att du aldrig behöver drabbas av det igen! (ingen annan heller för den delen!)
skriven