Jag har sån jäkla hatkärlek till den här staden. Kan inte riktigt förklara (som alltid). Men såklart vill man ju i stort sett bara hem hela tiden. Iallafall jag. Jag trivs såklart bra och har det riktigt kul för det mesta. Men när jag vet att jag ska åka hem till mitt riktiga hem, blir det att man "längtar" dit. Men sedan när jag tänker på det datumet jag ska åka hem och allt och alla jag måste säga hejdå till så får jag panik. Jag kommer sakna detta ställe och vissa människor som jag träffat. Ibland vill jag hoppa på första tåg hem, men när jag väl står där på perrongen får jag lite ont i hjärtat. På något konstigt sätt. Hatkärlek är det nog som sagt. Måste också säga. Så underbara människor det finns här som vi träffat. De flesta av människorna har varit riktigt dryga, men de som inte varit det, är helt underbara och jag vill ge dem tusen rosor för att visa min tacksamhet och glädje över att ha träffat dem. Åh så knasigt.