God can you dread me please

Känner bara sådan enorm tomhet. Jag borde inte göra det... Eller jo.. Kanske. Börjar fråga mig själv om det kanske vore bäst att göra något åt saken.. För vem vill dö nyfiken?

Jag bara undrar hur allt skulle bli... Om saker och ting skulle försämras. Jag tror tyvärr det. Ni vet, jag har ett problem.. och det är att jag alltid är efterklok. Men samtidigt.. Så jävla anyfiken!

Imorgon är en ny dag. Jag ska göra det till en bra sådan. Möter du mig halvvägs är det piece of cake.

Jag darrar i fingrarna. Pulsen börjar slå. Fan. Känner the anxiety.. Vet ni vad det betyder?


För övrigt är jag sugen på att skaffa dreads. Det vore nice.


1 mandi

Det skulle vara fecking snyggt tycker ja! Do it WOmann! ;)

skriven
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: