jag känner en ångest som har funnits här ett tag,
jag väcker mig själv och frågar allt om vem är jag?
känner en ångest blandat med bakfylla och hat
jag vaknar varje dag och tänker vem fan är jag? Vem?
tider har passerat men de är samma jag idag
och jag vaknar varje dag och frågar mig själv mår du bra ?
tiden passerar snabbt men ingenting jag kan komma ikapp
men tackar ändå livet för dom stunderna som jag haft
jag tänker tillbaka men drömmar är få
blickar mot himlen och fyller mitt mål
vägen tar slut men jag fortsätter att gå.
Kommentera inlägget här: