På tåget hem, tyckte jag synd om en mamma. Hennes son på 3 år var den jobbigaste ungen jag ever skådat. Och hon hade verkligen ingen kontroll, vare sig över han eller henne själv. Ville bara hjälpa till och när han kastade saker omkring sig fick jag panik.
Nu ska jag vräka i mig maten, och hoppa i säng. Skulle egentligen vilja möta upp Nicole den rastlöse, men jag mår fan inte ok alltså. Så imorgon är det jag som vaknar pigg som en nötkärna :D
