Ni vet hur man kan känna ibland och tänka för sig själv att man har kommit ifrån vissa saker. Sådana saker som man kanske mått dåligt av eller rent av bara tyngt ner en. Man känner en dag att nu har jag gått vidare, nu är det inte så längre, jag har vuxit ifrån det, så himla skönt. and it goes on and on and on. Sedan kommer den dagen, då allt faller samman och alla odds liksom går emot en och allt det man tror sig ha byggt upp, rasar totalt. Man står där som ett frågetecken och blir näst intill paralyserad. Jag HATAR när den känslan. Jag blir så himla förvirrad. Och rädd. Allt på samma gång.
Should get out of bed now. Seize the day. ..
Kommentera inlägget här: