När man vaknar, och liksom solen lyser igenom rullgardinen. Man inser att det är varmt och man tänker liksom på hur mycket man kan göra nu i detta fina väder. Men sen kommer man på att alla i stort sett jobbar. Det är för kallt för att åka bada. Det är för tråkigt att gå på stan själv. Städa rummet blir för varmt och dampigt. I detta läge blir det oftast för min del att jag ligger därför kvar i sängen och drar mig. Då växer den där jävla ångesten fram. Finns det verkligen inget att göra? Tankarna går fram och tillbaka. Sen slutar allt med att jag klär på mig, äter frukost...