Blinka lilla

Dagarna är egentligen inget problem. Det är ljust ute då. Det är när mörkret faller som minuterna tickar saktare än någonsin. Då man kan se stjärnorna. Det var då något tändes och jag fick se något lysa. Det var då som jag själv lös upp. Nu när mörket faller, faller jag med.

Jag gillar det inte. Men vad ska man göra åt det?
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: