Jag är förbannad på mig själv. Jag trodde jag kommit längre men jag är för feg helt enkelt. Svårare än så är det inte. Hade jag inte varit så jävla feg så skulle jag varit i Los Angeles i detta nu.
Jag saknar placet varje dag. Inte bara placet. Saknar ALLT! Har aldrig någonsin känt denna kind of love before. Jag är helt blowminded av allt. Jag känner mig på något sätt olycklig hela tiden. Känner sjukligt stor avund till folk som är där. När jag ser bilder eller något på tv så vänder sig magen. Jag vet att jag borde vara där. Men jag är så jävla feg. Klart det är ett stort steg. Men jag har visat mig vara starkare än jag trott, men nu när det handlar om att komma till skott... så kryper jag ihop och drar hellre kudden för huvudet.
Fan vad besviken jag är på mig själv...
Hiv o hoj!
JAG håller med, ang mig själv. Vi måste ta oss i kragen! Vi borde dra dit, jobba och leva LAlife! :D
skriven